Återuppståndelsens sinnebild
Att trycka bilder på tyg är en mycket svår konst. Materialet och tekniken måste ge ytterligare en dimension åt bilden, för att berättiga dess användning. Denna svåra konst behärskar med all tydlighet Kerstin Neij, när hon nu återkommer på Gröna Paletten. Hon har utgått från en enda schablon, där hon tecknat en våradonis. Med denna fyller hon sedan ytan så att den bildar de mest vidunderliga mönster i den rikaste färgskala. Våradonisen blir allt från en ensam blomma i svartvitt till ett vinterlandskap eller ett fjärilshus med de mest praktfulla färger. För övrigt hennes bästa arbete.
Adonis, återuppståndelsens och årstidväxlingens sinnebild i den grekiska mytologin. Älskare åt kärlekens gudinna Afrodite/Venus. Denna bild passar Kerstin Neij, som i sina tygtryck visar dess möjligheter och omvandlingar i en stor kärlek till tekniken och bilden.
Åke Livstedt 1994
1. SCREENAT SKIMMER
Som Alice i Underlandet kände jag mig på Kerstin Neijs utställning. Blommorna trängde sig tätt inpå. Stora, saftiga, kraftiga närmade de sig mina näthinnor. Lilium Tigrinum visade sin spänstiga styrka. De vita cyklamenkronbladen uppförde en aggressiv koreografi. De blåila och gula penséerna vände sig provocerande oblygt mot åskådarna. Närheten förvandlade dem nästan till tecken. Här fanns inget av dekorativ, stillsam blommighet.
Skickligt hade Kerstin Neij fångat spåren i den djupbrunt glittrande mulden, ljusskimret bland bladverken, den rytmiska kraften hos de tunna stänglarna och skira klockorna. Tekniken är silkscreen: i skikt på skikt byggs motiven upp. Trots detta hade hon lyckats skapa akvarellens lätta, genomskinligt glidande färgtoner. Hon arbetar à la prima, direkt på tyget. Säkert möter kulörerna varandra. Spelet mellan dem förstärker lyskraften.
Hon hade använt sin teknik optimalt. Glipan i ett sönderrivet tidningspapper hade förvandlats till svarta grenvärk mot vit snö. En och samma schablonmall återkom i en mängd olika skepnader. Genom överskärningar, ändrad riktning och färg, etc hade hon förvandlat deras karaktär. Just detta fascinerar henne: Att med ytterst begränsade medel få fram det specifika. /KW
Gröna Paletten, Stockholm
7–26 september 1991
Svenska Dagbladet, Lördagen den 16 februari 1980
Åke Livstedt:
HUND OCH KATT
Kerstin Neij heter en ung textilkonstnär, som debuterat på Gröna Paletten (Odengatan 32 i Stockholm, t o m 21/2). Hennes bilder är gjorda i gobelängteknik med en småmönstrad bakgrund, som växlar beroende på den vardagssyn med vilken hon, likt många medutställare, betraktar motivet. Det är ofta till synes idylliska, men bilderna blir aldrig en lätt mata, mer ögonnära än gestaltande.
DÅ OCH DÅ tänder det dock som i “Formrevy”, vilken återfinns på utställningen (hon träffar samma stämning som i det utmärkta kattporträttet i en separat recensionsbild här). Hon har också i några fall framgångsrikt experimenterat med olika material, bl a genom att kombinera ullvävnad och garnstruktur till ett slags reliefeffekt, en kulturens sällsynta form.
UNDER “Samma villkor” är vi mer än kanhända, där det i en sammanbunden yta av tillvarons återklang står ett fönster – öppet? Ett ödesmättat uttryck av en icke-besvarad tillit och livserfarenhet, som bara någon med sann inlevelse kan bära fram till en väntande publik. Väven är nästan helt svart, med inslag i brunt och grått.
SOM HELHET beundrar man hennes teknik, mångsidiga skicklighet och den ärliga strävan som Kerstin Neij har. Hon är välkommen tillbaka.
Formrevy Nr 2 – 3 1980
Fin hantverkare
kan man kalla Kerstin Neij som ställde ut gobelänger i ullgarn på Gröna Paletten i Stockholm. Hon studerar naturen noga och avbildar verklighetsroget, ofta med illusion av djupverkan, som i foto. Hennes kattporträtt vittnar om stor inlevelse, liksom bilden av två åldrar som stod på isen och huttrade.
Märit Ehn